Fransmannen Joseph Cugnot konstruerade 1769 en självgående artillerivagn. Den drevs av en ångmotor och kunde framföras i en hastighet av 4 kilometer i timmen. Man kunde dock inte komma längre än en kilometer i taget med den, sen var man tvungen att stanna för att fylla på vatten.

Tidiga ”bilar”
Vid sekelskiftet 1799/1800 konstruerades den första ångdrivna vagnen för persontrafik av engelsmannen Richard Trevithick. Under de första 50 åren av 1800-talet konstruerades sedan flera liknande vagnar i England och Frankrike. Nästa stora innovation kom på 1860-talet, då de första förbränningsmotorerna konstruerades och användes för att driva denna typ av vagnar, men det skulle dröja ytterligare 20 år innan tekniken kunde användas för kommersiella fordon. 1885 konstruerade tysken Carl Benz en gasdriven fyrtaktsmotor på 0,85 hk, som kunde driva en trehjulig bil med plats för två personer. Efter att hans fru Bertha hade åkt från till Mannheim till Pforzheim och tillbaka började han tillverka och sälja sin skapelse. Vid samma tid skapade Benz’ landsman Gottfried Daimler den första bil som inte såg ut som en vagn utan hästar.

Bilen blir en massprodukt
Dessa tidiga bilmodeller var dock alldeles för dyra för att kunna köpas av speciellt många. Först sedan Henry Ford på 1910-talet inför det löpande bandet på sin bilfabrik i Detroit, och kraftigt höjt sina arbetares löner, kunde andra än de rikaste köpa sig en bil. Bilens riktiga genombrott lät dock vänta på sig till tiden efter andra världskriget. Under denna tid började bilar att tillverkas i Japan, gamla tiders lyxbilar återuppstod i ny tappning i USA, och gt-bilar som Ferraris America-serie såg dagens ljus. Även små bilar, som de brittiska hundkojorna, utvecklades. Kort sagt skapades en mångfald av olika bilmodeller för att tillgodose skiftande behov och preferenser. Det var helt enkelt under decennierna efter andra världskriget som bilen blev en massprodukt utan motstycke i världen.